Kärnan, en t.hö. och en till vä., innehåller mycket stora nervceller, (ja, så stora att man har kunnat dissekera dem under mikroskop) och tar endast emot ett fåtal primärafferenter från balansorganet.
Det viktigaste inflödet av signaler till nucleus vestibularis lateralis kommer från Purkinjeceller i vermisdelen av lilla hjärnans lobus anterior.
Kärnan erhåller även direkt och indirekt information från de bakre delarna av vermis(flocculus-noduluspartiet), från nucleus fastigii, från ryggmärgen (tractus spino-vestibularis) och från prepositus-kärnan i formatio retikularis.
Nucleus vestibularis lateralis sänder ut:
1/ få, om ens några, trådar till lilla hjärnan:
2/ en viktg ledningsbana - tractus vestibulo-spinalis lateralis - ner till ryggmägen och genom hela dess längd.
Banan löper i ryggmärgens framsträng och påverkar (tonushöjande) alfa- och gammamotorneuron till sträckarmuskler i nedre extremiteten och alfa- och gammamotorneuron till böjarmuskler i övre extremiteten. Effekten blir en aktivering av de muskler som motverkar tyngdkraften.
3/ ett begränsat antal trådar till de olika motoriska ögonmuskelkärnorna
4/ ett litet antal trådar tar sig ut i och uppåt i laterala lemnisken. Dessa axoner tar sig upp mot thalamus, korsar medellinjen och kontaktar VPL-kärnan, en till denna ansluten VPI (I=inferior)kärna samt VL-kärnan. De två förra, i sin tur, vidarebefordrar balansinformationen till nedre delen av primära somato-sensoriska cortex samt till ett område i sulcus interparietalis bark och man blir medveten om balanssituationen. VL-kärnan signalerar till premotoriska, motoriska och supplementära motoriska cortexpartier.