Den retikulära thalamuskärnan bildar en tunn kapsel på utsidan av själva thalamus. Kärnan innehåller framförallt GABA-erga (d.v.s. bromsande/inhiberande) nervceller.
De nervtrådar som förmedlar signaltrafiken mellan olika thalamuskärnor och storhjärnbarken, såväl in till som ut från, avger sidogrenar till och exciterar, d.v.s. "driver på", den retikulära thalamuskärnans GABA-erga neuron, vilka i sin tur inhiberar den thalamuskärna som signaltrafiken berör. Kopplingen dämpar de "lättretade" thalamusneuronens tendens att överreagera.
De olika specifika thalamuskärnorna aktiverar, var och en, genom sina afferenta och efferenta cortikala signalflöden enbart ett begränsat område i den retikulära thalamuskärnan.
De ospecifika thalamuskärnorna aktiverar, däremot, på grund av sina utspridda och överlappande cortikala målområden, neurongrupper utspridda i hela den retikulära thalamuskärnan.
Den retikulära thalamuskärnan innehåller även lokala neuronnätverk som förmodas kunna samordna olika thalamuskärnors aktivitet, vilket understryker den retikulära kärnans inflytande på olika cortikala funktioner.
Den retikulära thalamuskärnan räknas till subthalamus (ventrala thalamus) där den hänger ihop med zona incerta och anses ibland vara en utlöpare från hjärnstammens formatio reticularis.