Lobotomi innebär att förbindelserna till och från en hjärnlob, i detta fall pannloben, skurits av.
Ingreppet utfördes i Sverige under 1940- och 1950-talen på svårt psykiskt sjuka patienter för att bl.a. minska deras ångest. På den tiden saknades effektiv läkemedelsbehandling mot ångesttillstånd. Behandlingen skedde med då gällande kunskaper i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Behandlingen upphörde i slutet av 1950-talet när annan, mer effektiv och mindre riskfylld behandling blev tillgänglig. Operatören vid en lobotomi gjorde ingreppet på fri hand utan ledning av t.ex. röntgenbild av hjärnan. Ingreppet blev därför stort och grovt (flera kvadratcentimeter).
Lobotomi är i de flesta västeuropeiska länder utdömd som behandlingsmetod, då den inneburit en stark personlighetsförändring hos patienten. Denna personlighetsförändring är permanent.
(Saxat ur:Socialutskottets betänkande 1997/98:SoU2 Vissa hälso- och sjukvårdsfrågor.)