Begreppet "Limbiska systemet" syftar på en rad olika hjärnstrukturer vilka sammantagna anses/ansetts(!) svara för
1/ organismens (individens) överlevnadsförmåga och
2/ släktets fortbestånd (sexualfunktionerna).
Numera är begreppets strukturella-funktionella enhetlighet kritiserad av många hjärnforskare. Trots detta dyker "Limbiska systemet" upp i en rad olika sammanhang och presenteras även utförligt i nyutkomna läroböcker.
Till de hjärndelar som sedan gammalt räknas till Limbiska systemet hör bl.a.:
Luktknölarna med tillhörande luktbanor och mottagande luktbarksområden.
Gördelvindlingen (gyrus cinguli)
Parahippokampala vindlingen
Mandelkärnan (amygdala)
Slutstrimman (stria terminalis)
Hippocampuskomplexet
Valvet (fornix)
Septum
Hypothalamus
Vissa thalamuskärnor
Zona incerta
Tallkottkörteln (Epifysen)
Tyglarna (habenula)
Kärnor i hjärnstammen som har att göra med inälvsfunktioner.
Till det som man kan kalla för organismens/individens överlevnadsförmågor räknas bl.a.:
1 upprätthållandet av homeostasen, d.v.s. att det råder en balanserad inre kroppsmiljö. Med detta menas att kroppens celler skall ha fri tillgång till alla de ämnen som krävs för en normal ämnesomsättning och att cellerna befinner sig i en "så ren vätskemiljö som möjligt". Det vill säga att vårt ätande, vårt drickande, vår andning, vår blodcirkulation och vårt utsöndrande av olika slaggprodukter kontrolleras av limbiska systemet. I detta sammanhang spelar hypothalamus huvudrollen!
2 flykt- och försvarsförmågan ("adrenalinpåslaget").
3 inlärningsförmågan
4 känslolivet
Det bör påpekas att limbiska systemets utformning skiljer sig åt mellan olika djurslag och att uppgifter om delarnas relationer och funktioner huvudsakligen baserar sig på forskningsresultat från råtta och mus.