Det rör sig om preganglionära trådar som börjar (har sina cellkroppar) i oculomotoriusnervens parasympatiska kärna (Edinger-Westphals kärna)och slutar i ciliarisgangliet (ganglion ciliaris) som ligger i ögonhålan alldeles intill ögonklotet.
Ciliarisgangliet innehåller postganglionära parasympatiska nervcellskroppar. Dessa sänder trådar in i ögonklotet. De postganglionära trådarna påverkar dels de glatta muskelceller i regnbågshinnan som åstadkommer en pupillsammandragning (mios) och dels de glatta muskelceller (ciliarismuskeln) som gör att ögonlinsens krökning kan förändras (ackommodationen) vilket är nödvändigt för att man skall kunna se skarpt på olika avstånd.
När ciliarismuskeln drar ihop sig, då ökar linsen sin krökning och därmed sin brytningsförmåga vilket gör att man ser skarpt på nära håll. När ciliarismuskeln slappar av, kommer linsen att bli "plattare", brytningsförmågan minskar och ögat har ställt om sig för seende på långt håll.