Synhögen/thalamus, en halva på vä. och en på hö. sida, består av grå substans som kan delas upp i ett 50-tal olika kärnor.
Vardera thalamushalvan är genombruten av ett par tydliga skikt vit substans: lamina medullaris thalami externa och interna. Av dessa är det interna skiktet kraftigast.
De olika medullära skikten gör det möjligt att govt dela upp thalamus i 6 stycken sammansatta kärnområden
1/ ett främre/anteriort kärnområde.
2/ ett yttre/lateralt kärnområde.
3/ ett undre/ventralt kärnområde.
4/ ett inre-övre/mediodorsalt kärnområde.
5/ ett bakre/posteriort kärnområde.
6/ ett ospecifikt kärnområde.
Tillkommer knäkropparnas kärnområden och den retikulära .
Signalerna från de olika kärnområdena slutar huvudsakligen i hjärnbarkens lamina IV. Som ett undantag gäller att signaleringen från 6/ huvudsakligen slutar i hjärnbarkens lamina I.
Signalerna tillbaka till de olika kärnområdena utgår huvudsakligen från hjärnbarkens lamina VI.
Namnsättningen av de olika thalamuskärnorna är svår att förstå sig på, besvärlig att lära in och varierar, tyvärr, en del mellan olika textböcker. Orsaken är bl.a. användandet av lägesangivelser i namnen och att namnen vanligtvis anges som akronymer t.ex. VPL-kärnan, MDvc-kärnan. Dessa lägesangivelser baserar sig bl.a. på de blivande kärnornas positioner under fosterutvecklingen; positioner som förändras i samband med att den blivande hjärnan "böjer ihop sig" till sitt mogna utseende.
Förbindelserna mellan olika thalamuskärnor och delar av storhjärnsbarken ligger samlade i de s.k. synhögsarmarna (thalamuspedunklar) vilka utgör capsula internas inre/mediala skikt och förgrenar sig ut i och bildar laminae medullares thalami.