Höger hemisfär är hos de flesta människor (>90%) den "icke dominanta hemisfären" och kallas ibland för "den tysta hemisfären" eftersom tal och språkfunktionerna ligger på andra sidan. Mycket tyder dock på att kvinnor, till skillnad från män, har viss talfunktion förlagd även till höger hemisfär. Så t.ex. har kvinnor med en stroke i vänster hemisfär och åtföljande talförlamning (afasi) ofta bättre möjligheter, jämfört med män i samma situation, att återfå viss talförmåga.
Jämfört med vänster hemisfär anses höger hemisfär ha en bättre rumsuppfattning, större förmåga att bearbeta flera uppgifter samtidigt, vara mer "musikalisk" och "konstnärlig", ha en bättre intuitiv förmåga och vara skickligare när det gäller att förstå emotionella signaler.
Höger hemisfär svarar för språkmelodin (prosodi) med betoningar, fraseringar och emotionell laddning. Höger hemisfär förefaller vara särskilt intresserad av vad som utspelar sig i den vänstra halvan av synfältet och av ansikten!!
Under normala förhållanden är aktiviteterna i de båda hemisfärerna synnerligen väl samordnade via signaltrafiken i hjärnbalkens 300-400 miljoner nervtrådar.
Uppgifterna om hemisfärernas olika egenskaper bygger framförallt på observationer av personer som är födda utan hjärnbalk (corpus callosum agenesi) och sådana där hjärnbalken av något skäl, vanligtvis svår allt värre epilepsi, på neurokirurgisk väg skurits av.
Pionjärforskaren inom detta område är R. W. Sperry, Nobelpris 1981.