Området ligger rostralt vid basen av septum pellucidum, något ovanför Meynerts basala kärna, och innehåller några små ansamlingar grå substans: de s.k. septala kärnorna (nucleus septalis lateralis och nucleus septalis medialis).
Septala regionen räknas till den basala framhjärnan. Regionen står i förbindelse med amygdala via Brocas diagonala band, med bulbus olfactorius via den inre luktstrimman och med hippocampuskomplexet via fornix och striae longitudinales. Nucleus septalis medialis innehåller cellgrupp Ch1 som producerar acetylcholin och som alltså kommer att "bevattna" hippocampus med acetylcholin.
Septala neuroner anses ligga bakom den theta-vågsaktivitet som hippocampus uppvisar i samband med att man förflyttar sig runt i sin omgivningen.
Septum, i sin tur, står under under inflytande av en theta-vågsaktivitet som utgår från kärnor i vårtkroppen och som har att göra med regleringen av individens vakenhetsgrad bl.a. nucleus tuberomamillaris (histaminkärnan).
Den septala regionen anses vara ett, kanske det viktigaste, av hjärnans "lustcentra". Elektrisk stimulering av septum hos människa ger upphov till en utomordentligt stark känsla av välbefinnande. Försöksdjur med inopererad möjlighet att "självstimulera" (pedalkopplad retningselektrod) sin septala region, blir i vissa fall så totalt upptagna med att stimulera sig själva att de slutar äta och dricka ( Olds J, Milner P (1954). "Positive reinforcement produced by electrical stimulation of septal area and other regions of rat brain". J Comp Physiol Psychol 47 (6): 419–27.). Septala regionen räknas tillsammans med främst nucleus accumbens och area tegmentalis ventralis till hjärnans s.k. belöningssystem som är av största betydelse i samband med att ett drogberoende utvecklas (se även Callejas öar).
Bortopereras/förstörs septum på båda sidor uppkommer ett extremt lättretat tillstånd s.k. septalt raseri.