Belägen på insidan av och ovanpå den parahippocampala vindlingen i golvet i sidoventrikelns tinningdel. Hippocampus är framtill rätt stor och bred, liknar en djurtass (pes hippocampi), smalnar av bakåt och övergår i den till en början platta, sedan spagettiliknande nervtrådsbunt som kallas för valvet(fornix). Till hippocampusområdet räknas fyra underavdelningar:
1) den lilla gråbruna kullriga tandvindlingen (gyrus dentatus),
2) egentliga hippocampus alternativt Ammons horn (Cornu Ammonis, CA-regionen),
3) hippocampusstödet (subiculum) och
4) valvfransen/valvbandet (fimbria/tenia fornicis) eller som den också kallas hippocampusfransen/bandet (fimbria/tenia hippocampi) som är själva början på fornix och övergår i denna samtidigt som resten av hippocampus mer eller mindre upphör.
Hippocampus är helt avgörande för vår inlärningsförmåga när det gäller att kunna återkalla fakta (namn, händelser, ansikten etc) av olika slag (explicit eller deklarativt minne).
Hippocampus möjliggör vår förmåga att orientera oss rumsligen, särskilt när det gäller att ta sig fram och tillbaka i ett tidigare okänt område, t.ex. att ta sig ut på promenad från hotellet i en stad som man besöker för första gången och sedan kunna hitta tillbaka utan större besvär.
När det handlar om väl inövade rumsuppfattningar, t.ex. att orientera sig i den bostad man innehaft i åratal, att hitta vägen till och från mataffären i området där man bott flera år, veta vid vilken hållplats man skall stiga av/på för att komma till sin gamla vanliga arbetsplats etc., ja, då förefaller det strimmiga kärnsystemet (striatum) att vara av större betydelse än hippocampus.
Minnesförlust.