Ryggmärgen är den del av centrala nervsystemet som ligger i kotkanalen. Ryggmärgen sträcker sig från en nivå i höjd med det stora nackhålet (foramen magnum), där ryggmärgen övergår uppåt i hjärnan, närmare bestämt i förlängda märgen (medulla oblongata), och ner till en nivå mellan den första och andra ländkotan. Ryggmärgen är 40-45 cm. lång och som tjockast ca 15 mm. (i halsansvällningen).
Ryggmärgen kan sägas bestå av 31(-33) st på varandra staplade och helt sammanvuxna segmentskivor, ryggmärgssegment. Varje segmentskiva ger upphov till ett spinalnervspar (en spinalnerv till höger sida och en till vänster sida).
LÄGG MÄRKE till att det är bara inom ryggmärgens allra översta delar som ryggmärgssegmenten ligger i höjd med kotor som har motsvarande nummer. Ju längre ner man kommer i kotkanalen desto större blir skillnaden och till sist gäller att de sakrala ryggmärgsegmenten ligger i höjd med lumbalkotan L1. nedanför kotan L1 saknas ryggmärg och kotkanalen innehåller enbart hästsvansen omgiven av likvor och ryggmärgshinnorna.
I ryggmärgen ligger den grå substansen i mitten, på alla sidor omgiven av vit substans.
Ryggmärgens grå substans består i själva verket av ett stort antal tätt sammanpackade kärnor. Dessa är symmetriskt arrangerade på båda sidor om medellinjen och ger sammantagna tvärsnittsbilden av ett H eller en fjäril, med ett vingpar riktat bakåt och ett framåt.
De bakre vingarna, eller H-ets bakre staplar bildar ryggmärgens bakhorn (cornu posterius) och de främre ryggmärgens framhorn (cornu anterius).
Ryggmärgens grå substans har alltså 3-dimensionellt formen av en balk med H-format tvärsnitt. Ur 3-dimensionell synvinkel bildar bakhornen "ryggmärgens bakre pelare" (columna posterior) en på hö. och en på vä. sida. Framhornen bildar "ryggmärgens främre pelare" (columna anterior) en på hö. och en på vä. sida.
På segmentnivåerna T1 tom L2 och S2 tom S4 tränger den grå substansen ut i sidosträngen och bildar här tydliga sidohorn (cornu laterale). På dessa nivåer innehåller sidohornen preganglionära nervcellkroppar. På övriga segmentnivåer är sidohornen föga framträdende.
Bakhornen tar emot de primärsensoriska axonerna som bakrötterna leder in i ryggmärgen. I bakhornen påbörjas centrala nervsystemets bearbetningen av känselsignaler.
I framhornen grupperar sig de somatiska motorneuronen till de s.k. framhornskärnorna; en kärna för var och en av våra skelettmuskler. Motorneuronens axoner lämnar ryggmärgen på framsidan, ger upphov till framrötterna, löper ut i de perifera nerverna och överför slutligen till skelettmusklerna de kommandon som krävs för ett rationellt rörelsemönster.
På det hela taget så har ryggmärgen samma tvärsnittsutseende i hela sin utsträckning. Den grå substansen är särskilt riklig på de segmentnivåer som är kopplade mot extremiteterna. Här är ryggmärgen påtagligt förtjockad, man talar om ryggmärgens hals- och ländansvällningar (intumescientia cervicalis och lumbalis).