avgränsas från resten av hemisfären genom en linje som går mellan hjäss-nack fåran och nackinskärningen (incisura preoccipitalis). Nackloben bearbetar framför allt syninformation.
Undersökningar(Felleman & van Essen; 1991) har visat att storhjärne-barken (hos de människoliknande aporna) kan delas in i 70 olika områden, och att 32 av dessa, vilket motsvarar 55% av hela storhjärnebarkens yta, har att göra med synintryck. Av dessa 32 områden utgör 9 nacklobens bark. Mot den bakgrunden och det faktum att människan är en varelse med förmåga till avancerad hantering av syninformation, kan man dra slutsatsen att gott och väl hälften, kanske 2/3 av vår hjärnbark "sysslar med"/ bearbetar information som "tagits in" med hjälp av ögonen.
Nacklobens bark delas in i tre olika Brodmannareor: 17, 18 och 19.
Area 17, som utgör primära synbarken , utbreder sig i anslutning till sulcus calcarinus och kallas också för nacklobens V1 område (V = visuell; d.v.s. "har att göra med synen").
Area 18, som utgör sekundära synbarken och omsluter area 17, kallas också för nacklobens V2 område.
Area 19, i sin tur, omsluter area 18 och gränsar framåt mot areorna 7 och 39 i hjässloben och mot area 37 i tinningloben. Modern hjärnforskning räknar med att Brodmannarean 19 kan delas upp i minst 4 funktionellt särpräglade regioner V3, V3A, V4 och V5.
Från nackloben utgår de två stora huvudvägarna för transporten framåt i hjärnan av syninformationen.
1/ Den övre (dorsala) visuella huvud-vägen in till parietalloben för att klargöra var någonstans i omgivningen olika föremål/objekt är belägna (deras 3-dimensionella position med utgångspunkt från den egna kroppen)
2/ Den undre (ventrala) visuella huvud- vägen in till temporalloben för att klargöra vad det är för slags förmål/ objekt som man ser.
Mycket grovt kan informations-hanteringen i nackloben beskrivas på följande sätt.
Höger hjärnhalva behandlar informationen från vänster synfältshalva och vänster hjärnhalva den från höger synfältshalva.
När syninformationen når fram till V1 regionen sorteras den upp dels med hänsyn tagen till från vilken del/punkt i synfältet den har kommit, och dels med hänsyn till färg-, form-, kontrast- position-och rörelseförhållandena inom de enskilda delarna/ punkterna i synfältet.
Information om form, position och rörelse sänds på den övre, dorsala, huvudvägen från V1 i area 17 till V3 och V5 i area 19 och sedan vidare in till hjässlobens bakre bark-områden. Här "skapas" en 3-dimensionell karta som visar form och läge för de olika objekt som ingår i motsatta synfältshalvan samt om och i så fall hur de olika objekten rör sig.
Information om form, position och rörelseförändring samt även om färg sänds från V1 i area 17 till V2 i area 18. Från V2 strömmar färg-, form- och positionsinfor-mation längs den undre, ventrala, huvudvägen till V3 och V4 i area 19 och sedan vidare in i temporal-lobens bakre del (area 37, IT-området; IT = inferiora (undre) tinningloben). Här påbörjas klassificeringen, identi-fieringen och igenkännandet av objekten i motsatta synfältshalvan.
V2-regionen sänder även information längs den övre huvudvägen direkt till bakre hjässloben.