Myelin är en fettrik substans som bildar ett elektriskt isolerande lager, en skida ,runt axonet. I PNS är axoner som är tjockare än 1 - 2 mikrometer försedda med en myelinskida. I CNS ligger myeliniseringsgränsen redan någonstans mellan 0,6 och 1 mikrometer. Ju grövre axonet är desto tjockare är myelinskidan. Sedan gäller dessutom att ju tjockare axonet är desto snabbare fortleder det nervimpulsen/aktionspotentialen.
I PNS bildas myelinet av Schwannska celler (även kallade perifera gliaceller) och i CNS av oligodendrocyter (ett slags gliaceller).
Med jämna mellanrum, längre ju tjockare axonet är, uppvisar myelinskidan korta avbrott, Ranvierska noder. De långa myelinskidepartierna mellan två på varandra följande Ranvierska noder kallas för internoder. Förekomsten av den elektriskt isolerande myelinskidan och dess korta avbrott, de Ranvierska noderna, gör att nervimpulsen kan "hoppa" från nod till nod vilket är förutsättningen för en snabb spridning av nervimpulsen. Man talar om "hoppande impulsspridning" eller "saltatorisk konduktion". Finessen med arrangemanget är att det tar praktiskt taget ingen tid alls för nervimpulsen att förflytta sig innanför myelinet från en nod till nästa. En liten tidsfördröjning äger dock rum i själva noden i samband med urladdningen av axonmembranet.