Syftar på det system av håligheter som, fyllt med hjärn-ryggmärgsvätska, likvor, döljer sig i hjärnans inre. Ventrikelsystemet börjar i nivå med övergången mellan ryggmärgen och förlängda märgen.
Vid övergången förstoras ryggmärgens centralkanal och vidgas till den fjärde (4.de) hjärnventrikeln inklämd mellan hjärnstammen och lilla hjärnan.
Den 4.de ventrikeln krymper sedan ihop till ett smalt rör vid övergången mellan bryggan och mitthjärnan. Röret kallas för hjärnans vattenledning (aqueductus cerebri) och tar sig upp genom hela mitthjärnan till mellanhjärnan där hålrummet ånyo vidgar sig nu till den mittställda springformade tredje (3.dje) hjärnventrikeln.
Den 3.dje ventrikeln övergår framtill i den högra och vänstra sidoventrikeln belägna i respektive storhjärnshalva. Övergången sker i de s.k. ventrikelmellanhålen (foramen interventriculare, foramen Monro).
Ursprungligen kallades sidoventrikeln i vänster hjärnhalva för "Första (hjärn)ventrikeln" och den i höger halva för "Andra (hjärn)ventrikeln".
Ibland innehåller septum pellucidum ett smalt hålrum som då brukar kallas "Femte (hjärn)ventrikeln"
Blodkärls-/choroidala flätor (plexus choroideus) anslutna till 4.de, 3.dje, och de båda sidoventriklarna levererar utan avbrott hjärn-ryggmärgsvätska in i ventrikelsystemet.
Hjärn-ryggmärgsvätskan strömmar ut från ventrikelsystemet till subarachnoidalrummet genom tre hål i 4.de ventrikelns bakvägg. Eftersom subarachnoidalrummet utanför hjärnan står i öppen förbindelse med subarachnoidalrummet utanför ryggmärgen så kommer hela centrala nervsystemet att mer eller mindre viktlöst sväva nedsänkt i ett bad av ständigt förnyad hjärn-ryggmärgsvätska.
Lika mycket hjärn-ryggmärgsvätska som bildas per tidsenhet, lämnar under samma period subarachnoidalrummet och forslas bort med hjälp av blodet i den övre mittställda blodledaren.