Sträckreflexen är en fundamental och synnerligen viktig ryggmärgsreflex.
Reflexen innebär att en skelettmuskel som sträcks/tänjs ut, prompt svarar med att dra ihop sig (kontraheras).
Reflexen utlöses genom att ett sinnesorgan/muskelspole i muskeln aktiverats på grund av att det tänjts ut.
Tänker man efter så borde den här reflexen ställa till med stora bekymmer i samband med olika rörelser.
Antag att man önskar böja i armbågsleden. Böjarmusklerna aktiveras och en böjningsrörelsen startar. Detta innebär att böjarmusklernas antagonister, d.v.s. sträckarmuskler som verkar över armbågsleden, töjs ut!! Resultatet blir att deras muskelspolar aktiveras, sträckreflexen utlöses och de antagonistiska musklerna drar omedelbart ihop sig och den önskade/avsedda böjningen i armbågsleden motverkas och bromsas upp!!
Mot den bakgrunden säger det sig självt att normal rörelseförmåga kräver benhård kontroll av sträckreflexerna i de muskelgrupper som är berörda under en viss rörelse.
Avgörande för att sträckreflexerna i antagonisterna kan hållas i schack är centrala nervsystemets förmåga att ändra muskelspolarnas känslighet!! Minskas muskelspolarnas känslighet i de antagonistiska musklerna när den önskade rörelsen påbörjas blir det ingen sträckreflex och rörelsen kan utföras fram till att gränsen för okänsligheten i antagonisternas muskelspolar nåtts. Då utlöses sträckreflexen och rörelsen bromsas upp.
Muskelspolens känslighet regleras av signalflödet från gamma-motorneuronen: ökar gamma-signaleringen ökar muskelspolens känslighet och vice versa. Under normala förhållanden utgår en viss gamma-aktivitet till både synergister och antagonister runt om i skelettmuskulaturen, vilket gör att musklerna uppvisar en balanserad grad av sammandragning/tonus utan att rörelser utförs. Man talar om grundtonus.
Gamma-motorneuronens aktivitet är underställd olika muskulära mönstergeneratorer/MPGs som bl.a. står under inflytande från formatio reticularis via tractus reticulo-spinalis. De aktuella områdena i formatio reticularis kontrolleras i sin tur av bl.a. cerebellums framlob och den pedunculo-pontina tegmentkärnan.