Med detta menar man att anordningen av komponenterna i ett visst nervvävnadsområde - t.ex. den inbördes relationen mellan nervcellerna i en kärna, fördelningen av hjärnbarkspartier i ett visst barkavsnitt, den inbördes relationen mellan nervtrådarna i en ledningsbana - mer eller mindre troget avspeglar utseendet hos (organisationen av, sammanhangen i) det kroppsparti som nervvävnadsområdet relaterar till.
Mest omtalade i detta sammanhang är den sensoriska och motoriska homunculusen. Här är de barkområden som tar emot respektive sänder signaler från/till motsatta kroppshalvans olika partier tämligen väl sammanhållna. Den kroppskarta som kan ritas upp på respektive barkområde är igennkännbar om än deformerad som en följd av att vissa kroppsdelar får mycket större barkrepresentation än vad deras verkliga storlek ger vid handen.
Ett annat exempel på somatotop organisation hittar man i lilla hjärnans bark. Ytterligare exempel finns i ryggmärgens framhorn. Här ligger de motorneuronkärnor som hanterar skuldrans/höftens muskler nära medellinjen och de som sköter handens och fingrarnas/fotens och tårnas muskler ligger längst bort från medellinjen. Dessutom ligger raden av böjarmuskelkärnor innanför(dorsalt om) raden av sträckarmuskelkärnor.