Phineas Gage (1823 - 1861, USA) ansågs fram till hösten 1848 vara en duktig, intelligent, mycket omdömesgill och ansvarstagande samt allmänt omtyckt anläggningsarbetare.
Hösten 1848 arbetade Gage, som förman, med sprängningsarbeten i samband med ett järnvägsbygge i Vermont, New England. Gages uppgift var bl.a. att med hjälp av en järnstång packa ihop de sprängladdningar man fyllde borrhålen med. Laddningarna bestod av krut täckt med ett lager dämpande sand. Gages packningsstång var specialgjord , 3 cm i diameter och drygt en meter lång med en trubbig och en spetsig ände.
Den 13 september, 1848, var olyckan framme!!! En sprängladdning saknade sandtäckning!!!! När Gage stötte ner stångens trubbiga ände exploderade krutet. Järnstången sköt som en raket ut ur borrhålet och rakt genom Gages huvud. Stången gick in under och vid sidan av vänster öga. Den passerade genom hjärnan och lämnade huvudet framtill på hjässan i medellinjen.
Nu inträffar den första märkvärdigheten. PHINEAS GAGE ÄR VID LIV!!! Och inte bara det, han är vid fullt medvetande, kan tala och tar sig gående med stöd från olycksplatsen. Han plåstras om och vårdas de kommande veckorna av doktor John Harlow.
Den andra, och ännu mer förbluffande, märkvärdigheten börjar göra sig gällande redan veckorna efter olyckan och blir med tiden allt mer framträdande.
PHINEAS GAGE ÄR INTE LÄNGRE PHINEAS GAGE!!!
Han förvandlas till närmast en motsats av sitt tidigare jag. Bilden av en lynnig, opålitlig, slarvig och oförskämd karl framträder allt tydligare, detta parat med en katastrofal social inkompetens. Märkvärdigheten förstärks av det faktum att Gage inte uppvisar några motoriska svårigheter eller talrubbningar. Hans intelligens och förmåga till inlärning och logiska resonemang samt matematiska färdigheter är även de opåverkade.
Sedan sårskadan läkt förde Gage en kringirrande tillvaro utan förmåga att bibehålla ett fast arbete. Några år efter Gages död fick hans tidigare läkare, John Harlow, möjligheten att studera Gages uppgrävda kranium. Doktor Harlow publicerade 1868 ett arbete där han redogjorde för Gages olycka och dess följder. Här framkastade Harlow tanken att järnstången skadat sådana partier i frontalloberna i Gages hjärna, där viktiga delar av hans ursprungliga personlighet och sociala förmåga haft sitt säte. Tanken vann föga gehör. Visserligen var man på den tiden beredd att acceptera att motorik och talförmåga (Broca 1861) var bundna till speciella delar av hjärnan, men att sådana egenskaper som ansvarskänsla och social kompetens även skulle vara det, tedde sig då närmast orimligt.
Doktor Harlow har numer fått sin revansch, inte minst genom Hanna Damasios och medarbetares arbete från 1994. Här analyseras Phineas Gages kranium (utlånat av The Warren Anatomical Medical Museum at Harvard University) med modern röntgenologisk- och datorbaserad rekonstruktionsteknik. Resultatet visar att järnstången bör ha skadat de främre delarna på frontallobernas under- och insidor, bl.a. Brodmannareorna 8, 10, 11, 12, samt 24 = gyrus cingulis främre parti. En jämförelse mellan de symptom som en aktuell patientgrupp med skador inom dessa områden uppvisar överenstämmer mycket väl med Gages symptom.
Damasio H., Grabowski T. R Frank., Galaburda A.M., Damasio A.R. The return of Phineas Gage: clues about the brain from the skull of a famous patient.. Science, 264(5162):1102-5, 1994.